Så uppdatera era RSS-läsare och webbläsare, nya adressen är http://vladi.org <—- Visst är den kort och grymt lätt att komma ihåg?

Vi var på nJoy i Västerås i mitten på Juni och rockade loss högst upp i skrapan, där gymmet var.

Här är en liten sneak peak:

Eftersom vi var upptagna med själva dansande och instruerande av klassen, tog Jackie Skinnars Engwall (platschefen) bilder på oss.

Det mest besvärliga med korrigering av dessa bilder var ljuset: multipla ljuskällor med olika färgtemperaturer samt lysrör som blinkar så att ljuset skapar gröna fläckar i bilder. Oerhört frustrerande att kasta bilder.

Himla kul klass var det, jag gör gärna om det.

Tusen tack Vera för jag fick följa med, =)

Här är en liten förhandsvisning vad jag sitter med just nu – projektet på 3.500 bilder som kommer upp snart på min Flickr. Så stay tuned:

Och även om jag inte bloggat så mycket här så har jag varit aktiv på både min Flickr och Youtube:
www.youtube.com/user/bogodist
www.flickr.com/photos/vladib

Nyförälskad i BodyAttack – japp det blev jag. Tack till fantastiska Kristin Andersson, som lekte med hela klassen, träningsglädje i överkant och jag fick en rejäl inspirationskick för instruerande av mina egna klasser. Åsa Ehrnholm har skrivit bra om Kristins klass och jag kan inget annat än hålla med.

BodyBalance med Jessica Clarén var ett kärt återseende, senast jag körde BB med Jessica var det på World Class Slussen för 5 år sedan. Det är förresten där jag började min träningskarriär (sommaren 2005). Jessica teamade med Soffan som var förresten helt fantastisk, vilka linjer, vilken inlevelse – wow Soffan. Jessica var både unik och duktig, vilket jag visste redan för fem år sedan, hon plockade ihop godbitarna från olika koreografier till en riktigt bra upplevelse-klass. Jag fick samma behagliga sköna känsla på klassen som jag fick för fem år sedan – helt underbart – tack Jessica. Hjälpte Jessica lite i nöden under klassen, det var lite roligt, =)

Föreläsning om kost med Marina Sjöberg – inget nytt, men kul med roliga exempel på hur folk fuskar med maten. Om jag ska vara ärlig, så gjorde föreläsaren oproffsig intryck genom att allra först såga lågkolhydratkosten LCHF, Andreas Eenfeldt/kostdoktorn.se och hans bok Matrevolutionen. LCHF är inte enbart diet – när ska folk inse det, jag är så trött på ordet banta! Den utesluter dessutom inte kolhydrater utan drar ner på dem. Tränar man massor (som jag gör) äter man fortfarande lika mycket KCal-energi, fast då kommer 20% från kolhydrater, 60% från fett och 20% från proteiner.

Jag som kört kostupplägget nu i 3 månader, tagit det på högsta allvar, utarbetat disciplin, fått resultat och framförallt fått det att funka, kände mig dum-förklarad utan att hunnit säga något till mitt försvar.

Dessutom drog Marina alla kolhydratbegränsande-dieter under en och samma kam: kroppen behöver kolhydrater som energi punkt slutdiskuterat.

Redan innan föreläsningen var jag skeptisk. Hur objektiv är en kostrådgivare som är sponsrad av ett knäckebrödsföretag?

Trots delade uppfattningar om kost tyckte jag att Marina hade många bra poäng – att man ska ifrågesätta de råden man får från tidningar och på nätet, att man ska se till att få tillräcklig med energi och alla näringsämnen om man tränar med hög intensitet. Att vi är unika och olika matvanor fungerar olika bra på oss.

Min slutsats

Lyssna inte på s.k. experter med alltför vinklad ställning, testa och utvärdera dig själv och din egen kropp. Jag har gjort det och ser skillnader som är dessutom underuppbyggda av medicinska undersökningar – hälsoundersökning med riktig blodvärdesresultat från Karolinska Instiutet. Så min kombination av tränande, ätande och välmående fick bra betyg av mig.

Mitt tips

Oavsett hur bra expert du anses vara – våga och sträva ifrågesätta dig själv, annars kommer du aldrig vidga vyer, lära dig något nytt och kunna jobba analytiskt som en riktig vetenskapsmänniska.

BBC avslutades med lite prisutdelningar i diverse kategorier, Olle blev vald till årets glädjespriadre på BBC, grattis Olle, som du kämpat och ustrålat längst fram i salen. Jag och Olle var förresten de enda killarna på BBC, =)

Även andra dagen innebar en goodie bag fullt av o/nyttigheter, spännande, har aldrig testat brun utan sol. Däremot återfuktande kräm kan vara rätt bra då man duschar massor. Jag tänker dock på naturen och försöker undvika sådant så mycket som möjligt, alla kemikalier jag använder på min kropp, kommer att oxideras (reagera med min kropp) samt spolas sedan ned och ut i avloppet. Undrar hur många människor tänker på det?

Tack för att jag fick vara med på Blogger Boot Camp 2011 – ett grymt bra jobb av Mila, Jane, Terese och Sofy.

Eftermiddagen spenderade jag på stan med vänner. Har filmat BodyCombat-uppvisning utanför nya Intersport på Drottninggatan. Olof Sjöberg och Tepp Sangasri var riktiga fighters. Det blev en publikmagnett på en gång. Jag fotade och filmade grabbarna. Videon kommer upp på youtube så fort jag får tid att sitta ner och klippa ihop, den blir ca 5 minuter lång och det kommer att ta mig 3 timmar att göra den. Hoppas de får bra besöks-statistik, jag gillar att lyfta fram duktiga instruktörer och nu har jag alla verktyg att göra det också.

Olof förhandlar med en uteliggare att ligga på andra sidan

Olof impar tydligen bra på småbarn också

Olof skrämmer tillbaka - det går nästan bra

På tal om youtube och BodyCombat

Min youtube-kanal är jag riktigt stolt över (kanal som är snart uppe i 1 miljon besökare).

Jag filmade Pernila Blomquist och Petter Erhnvall, november 2010 under Best of The Best på Älvsjömässan. Deras BodyCombat-video är nu uppe i 111.000 besökare (2011-04-18) och ligger på plats 3 om man söker på ordet bodycombat på youtube.

Sök på ordet bodyjam på yotube och gissa hur många av mina videos som ligger på top 10 listan? ;-D

Jag älskar att dela med mig inspiration, bortom landsgränser, kulturer och religioner. Och det är företaget Les Mills jag ska för, som skapat produkter för hela världen. Instruktörens personlighet som jag filmat som hamnar i rampljuset och blir inspiration för både träningsfolk och andra instruktörer.

Avslutade min upplevelserika helg med en promenad längst med vattnet från Hornstull till Skanstull, så mycket sommarkänsla och så härligt att träffa både träningsvänner och alla joggande människor. Känner mig levande på något sätt.

Och så allra sist på dagen såg jag filmen Water for Elephants på SF Bio i Kista – en vacker kärlekssaga, varmt rekommenderat att se.

Terese/"Spark i baken" ser rätt nöjd ut

Träning hela helgen och den här gången med ett gäng glada och bloggande människor. Oj oj, hur ska det sluta.
Blogger Boot Camp har skapats av fyra duktiga tjejer: Sofia, Terese, Jane och Mela.

Mina mål med denna evenemang var:

• Umgås med nya människor
• Inspireras av andra bloggare, både när det gäller skrivning och bloggupplägg
• Dela med mig min energi på klasser

Primal Fitness/Parkour  med Patric Westerlund var första klassen – segt, jag vill ha fartfylld klass, bättre uppvärmning. Supersvårt att fånga nybörjare med avancerade akrobatiska övningar. Men Patric var duktig och styrde upp klassen så det ändå blev lekfullt.

Gemensamma lekar – bilda kedja med bara händer, krypa runt, närkontakt och lagtävling – jag gillar det här typen av social kontakt. Det bryter den typiska blyga tystnaden samtidigt som man skrattar. Bra inspiration för att vidareutveckla mina egna klasser.

Satte mig i bilen och åkte till World Class Kista för att köra min BodyJam-klass. Jag skämde bort mina deltagare med hela tre bonuslåtar. Hade två nya tjejer på klassen, som kom efter att deras deras rumskompis fastnat för min klass. En till tjej lyckades jag övertala i sista sekund. Han satte på cykeln utanför salen. Jag frågade om hon kunde åtminstone testa ett par minuter – hon körde hela klassen – Yes - ett mål uppnådd. Rumskompistjejerna var också helt lyriska: Nu måste jag skaffa ett kort här, utbrast den ena.

In i bilen och köra tillbaka för att dansa Tribal house (afrohouse) med Åsa Fornander – klassen som jag bara älskar och väntar till att få instruera själv. Körde samma korre förut senast på pre Nike Blast 2011 i januari, så det var kärt återseende. Synd Åsa inte produktifierat den, hade velat köra dans-klasser på gymmet enligt hennes upplägg. Jag har filmat klassen, så den kommer på min Youtube-kanal. Äntligen – ingen filmat det här och klassen är verkligen bra.

Skosulor från Footbalance, samma som Caroline/Gymglam och Sara/Träningsglädje testat och recenserat. Jag fick specialgjutna sulor som är avpassade för min höga fotvalv med pronation.

Kändes så där, ovant, gillade mer mina stöd-dämpande sulor från Spengo (till vänster på bilden). Återkommer med mer info och jämförelsestudie.

Goodie Bag, massor av nyttiga och roliga prylar, kolhydrater går bort då jag inte käkar sådana,

Visst tog vi bilder, massor med systemkameror och telefoner. Den officiella fotografen var Jane, som lyckades knäppa 2200 bilder, jag bara 200, haha. Hon kommer att sitta ett tag med dem där, jag vet hur det är. Mina bilder kommer så fort jag suttit ner och lidit med dem – 200 bilder – tar 2-4 timmar att få rätt kvalité som jag vill ha på dem, resultatet är dock värt att vänta på.

Sneak peak från min Aperture:

Det råder en stor förvirring i bloggvärlden kring hur man ska använda bilder på ett snyggt sätt, så jag tänkte ge lite förslag. Det här är grundläggande kunskap kring internet och alla bör förstå hur det är tänkt att fungera.

Sammanfattat

• CreativeCommons är loggan man ska ha på sin blogg – så undviker du att “förstöra” internet
• Saknas copyright-info – ladda inte ner bilden – då begår du upphovsrättsbrott
• Sno aldrig material som du inte skapat själv och fått tydlig skriftlig tillåtelse – epost är det bästa!
• Är du minsta osäker, kontakta ursprungs-författaren och fråga OM denne har tagit bilden och vad DU får göra
• Använd http://creativecommons.org/choose/ för att lägga till copyright-regler på din blogg
• Står det inget på bilden eller bloggen där bilden finns, så är det högsta copyright-nivån som gäller på bilden, du får varken ladda ner bilden, modifiera eller publicera om den på din blogg.
• Att länka in bilder direkt är helt OK, eftersom man enbart visar referens till bilden, precis som Google visar miniatyr-bilder över dina bildsökresultat.

Att man inte följer netikett vad gäller bilder bidrar till följande

• Bilder kommer på vift
• Det tar mycket längre tid om man vill skriva en artikel och använda någon annans material, då man måste kontakta författaren
• Google kan inte se om bilderna är fria och kommer inte ta med dem i sin sökning
• Artiklar som beskriver samma sak eller ämne kommer aldrig att länkas samman och google måste använda andra metoder för att tolka sidorna och ge korrekt relevans
• Fotografen eller original-författaren får varken tack eller någon trafik från bloggar och sidor som använder dess bilder
• Det går inte att se var ens bilder används på nätet
• Bildmaterialet tredubblas varje gång du kopierar bilden och lägger upp den på din egen blogg (har du 30 besökare som valt dina bilder så har en och samma bild kopierats 90 gånger)
• Eventuella ändringar av bilden måste justeras i alla kopior, vilket blir omöjligt att spåra

Hur gör man om man vill använda bilder på sin blogg?

Licensen “Creative Commons” (CC) har tagits fram för att man enkelt ska kunna dela med sig materialet på nätet, oavsett om det är bilder, video, text, ljud eller annat digital material.

Wikipedia använder sig av Creative Commons Share Alike -licensen för all sitt material.

Med hjälp av Creative Commons (CC) väljer du själv om ditt material som finns på nätet får delas ut, ändras eller publiceras av andra.

Hur talar jag om för världen vilken licenstyp som gäller för min blogg eller mina bilder?

• Gå till http://creativecommons.org/choose/
• Fyll i alla fält på sidan
• Välj vilken logga du vill ha
• Kopiera html-koden och lägg in den på din blogg, t.ex. längst ner på sidan
• CreativeCommons-sajten har beksrivit i detalj hur man gör i WordPress: http://wiki.creativecommons.org/Publish/Text/WordPress
• Lär dig de olika licenstyperna och deras betydelse: http://creativecommons.org/licenses/

Olika delar i  ”Creative Commons”

Vad är Share?
Kopiering ner på din hårddisk, återpublicering på andra ställen.

Vad är Remix?
Allt typ av redigering av bild, både synligt och icke synligt anses vara en förändring.

När du laddar upp en bild på din blogg, ändras den redan där, oftast kontrolleras bilden och komprimeras om flera gånger, dvs. bildkvalité försämras varje gång man laddar upp en kopia av bilden. Det här anses vara en redigering (Remix), då du inte använt originalbilden med ursprungskvalité – här gäller det att vara försiktig.

Du kan alltid länka direkt till bilden, det är rätt enligt alla copyright-lagar. I WordPress heter denna funktion Lägg till bild via URL, där du anger direkt-sökväg till bilden på nätet. Du begår inget upphovsrättsbrott då du inte laddar ner innehållet och publicerar om det på ett annat ställe.

Vad är Attribution?
Attribution är ett sätt att tacka författare för materialet den skapat.
Är det ett blogg-inlägg och text i fråga, länka till original-texten som du citerar eller kopierar, den bloggen får då en länk till din artikel som kommentar (s.k. pingback).

Är det en bild du kopierat från nätet, då ska du helst INTE ladda hem bilden utan istället referera direkt till original-bilden på Flickr (eller där original-bilden finns). Länka sedan själva bilden till ursprungs-sidan. Fotografen får då:

• sökträffar från din blogg,
• kan se att du använt bilderna
• fler webb-besökare och främst från dig

Läs gärna mer om detta i Flickrs egna netikett-tips:
http://www.flickr.com/guidelines.gne

Vladis egen Flickr-sida då?

På min Flickr-sida har jag valt att lägga ut bilder under licensen Creative Commons Share Alike där både komersiell och icke-kommersiell användning är tillåten så länge man anger och länkar till källan samt behåller samma licensform som min. Under varje bild på Flickr finns det olika symboler som hjälper dig snabbt att tolka licensreglerna.

Hur gör jag för att hitta CreativeCommons-licensierade bilder på nätet?

Flickr

Klicka dig till avancerad sökning så finns det inställningar längst ner, där du kan välja hitta bilder för icke- eller komersiell bruk, fria att modifiera eller endast användas: http://www.flickr.com/search/advanced

Google

Google har också olika valmöjligheter för att söka bland creativecommons-bilder:
http://www.google.se/advanced_image_search?hl=en

Övrigt

Undvik orden “Bilden är lånad från..” – vaddå lånad, tänker du lämna tillbaka den? Länkar du till originalet eller bara laddat hem den och laddat upp den till din blogg. Då har du i själva verket duplicerat, ändrat bilden och återpublicerat en förändrad kopia samt lagt på din egen copyright.

“Privat bild” är också tokigt – den ligger ju redan på nätet, publicerad för omvärlden, så privat är den inte. Google förstår exempelvis inte “privat bild” och kommer att sno din bild i vilket fall som helst. Att någon tar din så kallade “privata bild” kan du ändå inte kontrollera.

Det där med kontinuitet är något jag själv tjatar om när jag tipsar folk om hur de ska skriva en bra blogg och så är jag helt dålig på det själv. Dags att tag i det.

Jag tror jag börjar smått och försiktigt den här gången.

Kort statusuppdatering om min träning
Det går fantastiskt bra, jag tränar styrketräning sedan januari med en personlig tränare Omid Dadary med Mind Over Matter + ett par ggr extra i veckan på egen hand.

BodyJam är jag just nu allra mest glad över. Har nu 4 fasta klasser i veckan, vilket är helt ofattbart med tanke på för att bara ett år sen vickade jag varannan vecka på WorldClass Söderälje.

Vill du komma och testa någon av mina energifyllda klasser – klasser med äkta dansglädje som min egna deltagare beskriver, hojta bara till, bjuder på gratis träning. På WorldClass har vi gott om platser, så du slipper reservera plats en månad i förväg, =)

Mitt klass-schema
Onsdagar – 18.25 – World Class Kista
Torsdagar – 18.25 – World Class Sundbyberg
Fredagar – 17.20 – World Class Hornsgatan
Lördagar – 11.35 – World Class Kista

Det enda jag kan säga om min klasser är att jag aldrig haft det så roligt i mitt liv som jag har nu. Mina deltagare är underbara, duktiga, vågar öppna upp sig, utmanas och bjuda på sig själva.

Finalister i tävlingen Nike Rock Victorious Instructor 2010

Det är en vecka kvar tills de 10 bidragen till Nike Top Instructor 2011 ska publiceras på nätet för omröstning.

Jag grävde hemma i mitt video-arkiv och har nu lagt upp samtliga oklippta finalprestationer från tävlingen, som avgjordes på Nike-konventet i Frescatihallen i Januari 2010.

Vinnaren i tävlingen blev Sandra Börjesson från Göteborg med sin afrohouse-klass.

Sofie Näslund

Annica Bottne

Louise Stapel

Sandra Börjesson

Bedros Kabranian

Visst vore kul att få se hur det har gått för samtliga instruktörer ovan, under året som har gått?

Jag har fått äran att få följa en av dem och utvecklingen är fantastisk. Det blir även spännande att se hur det har gått för resten av finalist-gänget och övriga uttagna instruktörer som vi fick rösta om förra året. Många av dem var så duktiga – det fick mig att inspireras.

Nike-konventet 2010

Gruppfoto på alla fantastiska presentatörer från Nike-konventet 2010

Gruppfoto på alla fantastiska presentatörer från Nike-konventet 2010

Tony Stone hade visst fångat upp det magiska ögonblicket under sin video-dans-klass

Tävlande och juryn från "Nike Top Instructor 2010"

Jag tillsammans med Åsa Eriksson och Dorotka Baburin efter en BodyJam-klass

Mind Over Matter träningsevent i maj

Omid Dadary med sitt Mind Over Matter tränings-event (2010-05-21)

Louise Stapel leder en grym dans-aerobics-klass

Jag efter 6-timmars träning

BodyJam-kvartalsutbildning och release

BodyJam-kvartalsutbildning med Dorotka Baburin och mina sköna instruktörskollegor från Södertälje

Travolta-pos från discodanstema - teamklass på WorldClass Södertälje

Louise Stapel sommarträningsevent

Louise leder sin dance aerobics

Eroll Dobreva körde sina coola house moves

Les Mills SuperSaturday 2010

Fullpackad Annexet-arena i Globen - BodyPump-klass

Jag och Gandalf Archer (programdirektören för mitt favorit-träningskoncept)

Jag och mitt dans-team från Södertälje inför en dans-tävling, uppe på stora scen i Annexet

Mind Over Matter träningsevent i oktober

Gruppfoto från träningsevent Mind Over Matter i oktober 2010

Jag mitt i house-klassen för Martin Ferretti

Hälsomässan och Best of The Best

Megastor plansch på Åsa Ehrnholm och Jessica Clarén

Åsa Ehrnholm och Sofie Rhodin softar inför BodyCombat-klassen

Per Markussen under sin klass "Burning Love"

Petter Ehrnvall och Pernilla Blomquist under sin BodyCombat-klass

Gästklass på Gympozz i Eskilstuna

Sköna och galna BodyJam freaks från Gympozz

Kvartalsutbildning i BodyJam i december

Sarah Galán från Danmark efter kvartalsutbildningen i BodyJam-55

Jag under house-delen av koreografin, älskar att ta i

Gästklass i Eskilstuna på Gympozz

Jag inför min gästklass på Gympozz (Louise Stapel som fotograferar)

Så här högt ska vi upp

Freestyle och det handlar om att bjuda på sig själv

Önskar er allt gott under 2011 och strunta i nyårslöften – Just Do It, som Åsa Eriksson säger.

Jag blev tilldelad priset The Cherry on the Top och vill tacka så mycket Lollo för hennes otroliga inspiration av kvalité och känsla i allt hon gör. Hon är inte bara en fantastisk vän utan en jättebra mamma som hinner med allt det omöjliga och får ändå tid att skriva bra blogginlägg.

The Cherry on the Top Award innebär att the Cherry ska göra följande:
1. Tacka den som gav mig utmärkelsen.
2. Kopiera utmärkelsen till min blogg
3. Avslöja tre saker man gillar
4. Skicka körsbäret vidare till fem andra bloggare som förtjänar det.

Tre saker jag gillar…

1. Hålla på med det som driver mig framåt, utvecklar mig och gör mig till en bättre människa.

2. Jag älskar min familj, mamma och lillebrorsan, utan deras stöd hade det varit helt annan historia, =)

3. Alla fina vänner, träningskollegor och folk som får mig att inspireras, fascineras och reflektera över saker och ting.

Jag skickar mina körsbär vidare till:

Åsa Fornander som är en otroligt karismatisk och mycket talangfull person som jag ser upp till
Åsa Eriksson som är en glad, trevlig och ödmjuk person, mamma och en PowerStrip-drottning
Linda Lagerstrand – min fd boss på gymmet i Södertälje, som har nyss flyttat hem efter en översvämning. Hon är duktig på att projektleda, bemöta människor och driva gymmet efter kundernas önskemål
Dorotka Baburin en så jordnära, skön och härlig person och träningsförebild
Terese Alvén – grym träningsbloggare som skriver informativt, fångar upp och inspirerar

Och givetvis alla andra bloggare som jag inte nämnt men följer, ni har alla något intressant som har värde för mig. Fortsätt med det!

BodyJam 55 är här, kvartalet kändes så efterlängtat. Äntligen!
I helgen (2010-12-05) gick jag utbildning med en hel armé av andra Jammers som jag inte träffat på ett tag: Malin, Julia, Stina, Josefine och Emil. Vi körde våran kvartal på Sats Hötorget – bra, äntligen, kvartalsutbildning som inte går i en sunkig lokal i förorten. Vi instruktörer måste också få en ordentligt start, det ska vara upplevelse, inte ett slavarbete.

Kvartalet kändes fräscht, för en gångs skull har jag inte fått se den innan själva kvartalet. Men jag tror den största orsaken var nog fantastiska Sarah Galán som introducerade den nya BodyJam-utgåvan för oss. Hon har lyckats charma oss alla och inte bara på BodyJam utan även på BodyCombat-utbildningen i både Stockholm och Malmö.

Själv förstod jag först inte vad som hände. Lite förvirrande är det att börja med en workshop och gå igenom alla steg utan att ens sett själva stegen. Jag hann dock lyssna igenom musiken innan klassen så det var inte helt främmande upplevelse.

Berättade till Sarah efteråt att det vore kanske bra ha dans-skole-delen efter klassen för då får vi också uppleva aha-momentet som vara deltagare kommer att få när de får dansa detta program för första gången.

Jag kunde givetvis inte hålla mig till bara dans-steg, då jag nyss investerat en supercool systemkamera (Sony SLT A-55 med ett 50mm F1.4-objektiv). Jag tog med den och passade på att ta bilder, njuta av klassen, fånga Sarahs karisma och även göra coola foton på mina danskompisar. Många av dem blev bra, så jag är nöjd.
Tre av mina vänner på faceebok gjorde bilderna som jag tog till sina profilbilder – underbart,

Jag vill bli bättre på att fota folk i fitness-sammanhang, kunna förmedla danskänsla och visa de fina nyanser av deras personlighet. Så varför inte kombinera, tänker jag.

DVDn håller på att konverteras till iPhone-format, musiken läggs in digital, häftet scannas in så jag kan plugga direkt från min iPad eller iPhone. En omständig process och jag undrar varför LesMills själva inte kan göra hela digitaliseringen åt oss. Det hade sparat så mycket tid. Samma sak med errata-sidor för häftet, så att man kan snabbt kolla upp och rätta till eventuella fel i häftet. Ni andra kanske tänker: men titta på video och strunta i häftet och min motfråga blir då Varför har vi häftet? med tryckfel och ingen bryr sig.

Förra gången handlade det om konsten att vara äkta och genuin mot sina deltagare som vi fick som en bonus pepp-video från LesMills. Den här gången var det rekommendationer kring ätande, LesMills ätar-pyramid. GI-indelning av mat användes men individer delades upp i tre grupper, protein-älskare, kolhydrat-älskare och den blandade sorten. Mycket intressant resonemang, framförallt fick vi tips att själv bokföra sin egen kost och prova sig fram till hur man reagerar på olika typer av mat för att slutligen konstatera vilken typ av ätar-grupp man tillhör. Känns vettigt faktiskt, till skillnad från andra kostrådgivare som sätter alla människor under en och samma ribba och förespråkar endast sin egen religion som det ultimata som finns.

Tack till underbara Sarah Galánt hoppas vi får se mer av henne.

Sarah var väldigt noga att förklara alla detaljer för oss

Emil och Jossan från WorldClass Värmdö

Coola Julia in action

En fd kollega - Malin från Frescatihallen

Nybliven jammer Lisa från WorldClass Vasastan

En gästdeltagare Olle från Uppsala

Jag i farten - nyss upptäckt ett tribal-steg som går att maximera till absurdum

För fler bilder se min flickr-sida

Igår (2010-12-01) hade jag äran att för andra gången få komma ner till Gympozz och gästinstruera min BodyJam.

Och wow vilken energi och nivån Det är definitivt värt att köra bil i två timmar för att få dansa järnet med dem. Jag fick köra en lång väg genom det vackra vintriga landskapet. Tycker faktiskt det är skönt att komma bort för en stund från staden, från rutiner, från all stress för göra något annat. Och hur roligt är inte det att kunna ge energi till folk och få tillbaka massor.

Ögonen lyste och musiken dundrade på. Jag mixade ihop tribal salsa från BodyJam 51 och housen från BodyJam 54. Jag noterade tidigare att folk hade svårt för första halva av BodyJam 54 – Rock-delen och valde att byta ut den. Den är dessutom tråkig och besvärlig att instruera, mitt i hela Rock-delen kommer en Shakira-låt som är helt ojämn i musikuppbyggnaden så jag tvungen att vara extra tydlig. Min gissning är att LesMills gör så med låtar som de inte får remixa.

Effekten blir en utmaning av deltagare, felplacerad låt och en sämre dans-känsla. Så mitt byte till tribal (afro)-salsa och tribal house var uppskattat, YAY!

Tomas efter BodyJam-passet i väntan på en BodyAttack-klass

Kny var helt tokig av alla endorfiner från BodyJam

Eftersom en viss Louise Stapel råkar bo i Eskilstuna, passade jag på att umgås lite med henne.
Dagen efter skulle Louise till New York så det var fullt upp med förberedelser. Vi hann dock med att äta en god middag, titta igenom videos som jag filmat samt diskutera hälsa, socker- och kaffe-oberoende. Jag lärde ut lite datan-tips på Mac:en och försökte få igång Lollos skrivare, som vägrade samarbeta.

Utanför Gympozz en sen onsdagkväll

Jag ska till Eskilstuna igen och gästintruera BodyJam den 30:e december 2010. Ska bli roligt att få komma tillbaka och skaka loss till nya rytmer.

På söndag är det kvartalsutbildning av BodyJam 55. Då blir det nya ojämna låtar, denna gång med Ricky Martin, oh boy, Åsa Fornander tyckte tydligen att han borde gå tillbaka till sin garderob. Så nu är jag beredd på hårdplugg av koreografin, precis när jag trodde att det var över med jobbiga låtar.

Tack Gympozz, ni rockar fett!!! Love the energy!!!

Jag har haft lite uppehåll från bloggskrivande, för att hinna med allt annat jag har i mitt liv just nu. Hösten har varit otroligt tuff för mig. Men nu lyckas jag få ordning på det mesta och kan äntligen sätta korrekt fokus på min träning och långtidsmål som jag har haft.

Och nej, jag har inte slöat alls, hållit tempo och tränat minst 3 gånger i veckan, instruerat egna klasser, vikarierat runt om i Stockholm och gått på träningsträffar.

Jag är så tacksam att det finns alla underbara människor runtomkring som stödjer en oavsett hur mycket motgångar man genomgår. I söndags (2010-11-28) träffade jag nya människor som ägnar sina långa dagar åt att, som mig skriva om sin hälsa och träning i blogg-form, otroligt skoj.

En nöjd Terese

Bloggar är framtidens version av en hälsotidning, jag väljer ut författare genom att följa bloggare som skriver bra och informativt. Tycker Google Reader är absolut den bästa RSS-läsare, motsatsen är att bokmärka varje sida och ta en runda på morgonen genom allas bloggar. Berättar mer om min metodik i senare inlägg. I den här bloggjungeln borde det vara ett krav att kunna navigera genom all information.

Jag köpte nytt objektiv (50mm/1.4) och ny kamera Sony-A55 and I love it, här är några bilder från helgens event, mer hittar ni på min Flickr-sida:

Omid körde järnet

Sandra utsatte oss för en terror-crossfit-pass

Tufft träningsgäng av bloggare

Miranda upptäckte sin danstalang

Gissa om jag har längtat – massor. Allright, ska vi göra en tillbakablick såsom de gör i amerikanska tv-serier:

Previously on …

För ett år sen, var jag på min 3:e Les Mills konvent. Året då LesMills började köra med sloggan Is it training or a party?

Ibland slår dig mig att jag är med i ett sekt, det här är så galet och annorlunda på många sätt. Går det verkligen bli så här besatt som jag är? Jag är dessutom inte ensam. Men vem bryr sig, det ett hälsosam sekt som får mig att leva längre, vara kreativ och använda min andra hjärnhalva (som jag inte brukar användå så ofta) och ger mig dessutom massor av nya kompisar fyllda av positiv energi.

Afrokrull Oscar Nilsson gjorde ett grymt bra jobb som konferansier på SuperSaturday 2009.

Jag är ingen stor fan av BodyPump, som är en av de mest framgångsrika klasserna från LesMills och som brukar ha den mest mastodonta uppvisningen på SuperSaturday. Jag vill bli duktig på det jag gör, dansa och därför brinner helhjärtat för BodyJam men om jag får välja senare är det BodyBalance och BodyCombat som jag skulle tänka mig att utbildas i.

BodyPump med Frerdrik Andersson, Peter Ernvall och Glenn på scen. Jösses, Fredrik såg ut att vara tre gånger större än programdirektören Glen. Det är alltid fascinerande att skåda en skadinavisk armé av pumpers elegant jestikulera med sina stänger i luften. Maximal muskelstyrka och i mitt huvud dinglar konstiga ord om sektvarning – sorry, jag kan inte hjälpa

En av BodyJam-presentatörer som jag diggar är Kimmo Jukuri från Finland.

Jag minns att i fjol körde Kimmo Jukuri en egen ragga-klass i salen bredvid Annexet. Han delade upp oss i två lag och på slutet tvingade oss köra mot varandra och battla – aaaah, alltid en utmaning för hjärnan. Jag hade velat se Kimmo köra BodyJam förra året, han har så otroligt skön stil och enorm energinivå.

I år uppfyller de min önskan, Kimmo på scen, tillsammans Gandalf Archer och med vår kära PowerStrip-drottning Åsa Eriksson. Min träningsvän Åsa Ehrnholm har gjort en intervju med Åsa Eriksson inför SuperSaturday 2010 - kul reportage, rekommenderat att läsa.

Min första besvikelse i förra årets SuperSaturday var att vår käraste guru och programdirektören Gandalf inte kom till Sverige. Precis som Åsa Fornander resonerade i sin blogg, Gandalf är BodyJam, det är som att gå på en konsert utan själva artisten – jättekonstigt.
Förra året körde istället Rachael Newsham, Åsa Fornader och Sara Robinsson på scen.
Jag fick upp ögonen för Rachael för tre år sen och var fortfarande imponerad av allt hon gjorde. Hennes närvaro och personlighet är något speciellt och det genomstrålar allt hon gör, det märks att hon älskar detta och det är så jag vill också vara.

Första gången jag träffade Gandalf var det för tre år sen – då undrade jag han inte var hög på någonting. Det är ok att vara exalterad på ett träningskonvent men jag vill även se människan avslappnad och på efterfesten på BlueMoonBar (numera Ambassadeur) fick jag intryck av Gandalf nästan småkaxig blandat med YO YO YO – Coolness is all over me (Adam Tensta) – iklädd i konstiga hängsel-byxor med bandana och keps på huvudet.

Jag undrade om det här var DEN här personen som jag skulle ha som förebild, om det var äkta eller om det bara var ett överhajpat skådespel. Jag försökte inte bry mig. Rachael kom däremot iklädd elegant i kavaj och såg avslappnad ut, tillfreds och utstrålade att hon var där för oss – hmmm, vilken kontrast på pesonligheter.

Året därefter (2008) och festen på Hilton hotell fick jag träffa den ödmjuka människan Gandalf, njutande av tillvaro, utan sina coolar kepsar, så jag var nöjd efter att ha ändrat min uppfattning.

Ni förstår hur konstigt det måste kännas att få träffa sina förebilder, som dessutom vräker ur sig efter ett BodyJam-pass: You have a passion for BodyJam – citatet som jag inte kunde få ur mitt huvud den kvällen. Tänk vad lite det krävs egentligen krävs för att fortsätta sikta högt mot sina mål. Det var precis så för mig. Så i november 2009 blev jag godkänd på min andra omgång av BodyJams grundutbildning och fick även på köpet fem fantastiska danskollegor. Kollegor som jag ska uppträda tillsammans med på den stora scenen på SupertSaturday 2010 – gissa om jag är nervös

Förra året mindes jag att jag var lite irriterad på att BodyJam presenterades bara en gång istället för två. Dessutom placerades klassen sist på dagen, så vi fick gå och vänta i evigheter och det kändes som världens längsta dag. Det var frustrerande att fått se de flesta instruktörer köra slut på sina energidepåer och lämna kvar den desperata och passionerade skara av Jam freaks. Aja, den som väntar på något gott, väntar alldeles för länge eller hur man nu kan uppfatta saken.

Klassen började med ett chamapange-glas precis före klassen – vad kreativt, mer sånt. Vi får se vad de kommer med i år för roligheter.

Kvällen avslutades på en förbokad dans-fest på Göta Källare. Där vissa deltagare fick i sig lite extra sprit än andra och kunde körde sina egna kreativa moves ledd av vår kära PowerStrip-drottningen Åsa Eriksson, haha – dansen drog en hel del uppmärksamhet. Festens värdar var Åsa Fornander och Fredrik Andersson – grymt bra jobbat av Åsa och Fredrik, de var helt slut efter en hel dags slit och försvann efter en stund i vimlet. Under tiden blev vi andra bortförda av galna Samba-dansare med fjädrar och trummor på scen – ja, riktiga brasilienska samba-dansare.

I år blir det fest på Café Opera som är mer mingel-ställe (tills man inte hör varandra pga. hög volym) än dans-ställe. Tråkigt och hoppas de rensar upp för oss som tänkte svänga lite med höfter,

Det är alltid kul att kasta en tillbaka-blick på året som har gått, för mig har det inneburit:
- Avklarad grundutubildning i BodyJam
- Licens för undervisning i BodyJam
- Fem nya fantastiska kollegor och en hel klubb med världens bästa platchef Linda
- Möjligheten att få leva ut mitt alter-ego på gym som instruktör
- Uppsättning av nya mål och sikte på att koreografera egna klasser
- Inläring av desto mer psykologi och kommunikation i grupp
- Glädje av få hjälpa alla mina duktiga WorldClass-kollegor som vikarie på deras klasser

Det känns skoj att äntligen få bekräftad att jag är en del av Les Mills, en del av den hälsosamma sekten, en del av något stort som får människor att ändra sina liv (till det bättre med tanke på hälsan). På lördag ska jag har roligt som aldrig förr, stolt och lycklig, hoppas vi ses där.

Åsa Fornander bevakade förra årets SuperSaturday på sin blogg, kul läsning.

Les Mills skickade tack-DVD till oss med följande:

Spark i Baken / Terese Alvén bevakade givetvis SuperSaturday 2009 och gjorde en egen liten sammanfattning

Jessica Clarén rapporterade om SuperSaturday 2009 på sin blogg.

Håll utkik på min youtube-kanal, där kommer det att komma upp mina inspelningar från SuperSaturday 2010.

Det är första gången som jag blev inbjuden att gästinstuera och det kändes superkul, jag vill göra om det här. Tack till Tomas Hammarström som åker långa vägar till Södertälje för att få vara med min dansklass och som kom upp med gästklass-idén.

Jag var tidig på plats, för att kolla upp läget ordentligt. Eskilstuna verkar vara en fin stad, ännu roligare att veta att det bor riktiga LesMills freaks där.

Blev glatt överraskad av Oscar Nilssons stora BodyPump-affisch hängande på väggar på gympozz. Fotot måste varit taget minst 10 år sedan. Kul med lite historia tycker jag.

Jag gick runt i danslokalen på Gympozz, kollade olika ljudnivåer och framförallt hur mycket man kunde höja volymen innan nivån blev obehaglig. Nästa steg var det att kontroller hur alla lampor fungerar så jag kunde hitta mitt rätta mys-moment, för recovery, final och nedvarvningslåtar.

Ni som kör med hög musik, har ni funderat på att basen och ljudinställning för den varierar enormt från anläggning till anläggning. Höjer man för mycket volym så finns det risk för att basen blir skarp för obehaglig. Samma sak med diskanten. Efter en stunds expirementerade hittade jag rätt maxnivåer och sedan testade mic:en, samt positioner, för att hitta eventuella svarta hål i rummet där rundgång tog över.

Sen var det bara att sätta på mig rätt kläder och mina ursnygga nya Nike:isar. I love Footlocker i Gallerian säger jag bara. Finns både coola T-Shirtar och ursnygga dojor där.

Passet gick grymt bra. Jag är så tacksam att få instruera för människor som ger allt, visar sin passion och kommunicerar tillbaka.
Kom ihåg, vi instruktörer älskar tecken på närvaro och engagemang, ibland räcker t o m enkelt tjohoo, ibland spontant vrålande svar “Jaaaaaa” (på min fråga “Är ni med?”).

Jag testade även leka med på klassen, vissa stunder gjorde jag bort mig lite och så blev det “Jag skulle bara se om ni var med, haha”. Tycker OK att göra lite fel ibland, jag vet ju själv som deltagare, att jag skulle uppskatta instruktören mer om den kan visa sin uppriktighet, det är mänskligt att fela.

Efteråt stannade jag kvar en stund i Eskilstuna för att varva ner, duscha, kolla runt lite i stan och sen hälsa på Lollo som råkar bo i närheten av Eskilstuna. Vi hade en intressant diskussion om träning, att hitta balansen mellan träning och vila samt inte överdriva och bli beroende av alla endorfinkickar man får av sin favoritträning. Det är en psykologisk klurig fråga som jag brukar jämnt gå runt och fundera över.

Hur definierar man nivån som är tillräcklig, vad är tillräckligt för mig?

SuperSaturday närmar sig med stomsteg, åååååh vad jag längtar. Nu har även Linda avslöjat att vi ska uppträda och battla på SuperSaturday. Hela BodyJam-teamet från Södertälje är på. That’s the spirit, säger jag. Så glad att jag hamnade bland dessa människor. Vi har alltid kul tillsammans.

Skvaller: BodyJam 54 har ett bonus-block, wohoo!!!

Jag har varit i Ukraina i en vecka för att besöka min semestrande familj (mamma och lilleborsa) samt träffa resten av släkten som jag aldrig träffat förut. Ukraina är mitt hemland, där jag föddes och levde i 14 år.

Livet i Ukraina är ganska extremt på många olika sätt. Månader innan min resa hann jag se reprisen av dokumentären “Världens modernaste land” som elegant beskriver det svenska undret, mentaliteten och det vi skämtsamt kallar för “hög standard”. Det var en bra utgångspunkt för en eventuell analys av samhällskillnader mellan Sverige och Ukraina.

När jag var liten var jag ofta sjuk, vilket ledde till kroniskt astma och allergi på bl.a. gammal damm och mögel. Vi bodde i ett fattigt område i ett hus, ovetande nog byggt på massa avfall. Avfall som så småningom bidrog till att mitt rum hade angripits av en mögelsvamp, vilket i sin tur gjorde mig sjuk. Min sjukdom var så pass allvarlig att det inte fanns några medeciner som fungerade på mig. Visst hade vi skaffat en inhalator, men den lindrade ju bara anfallen utan göra något åt själva sjukdomen. När jag var 8 år gammal fick jag dispans från idrott i skolan då jag inte ens klarade av att springa 100 meter utan att få ett svårt astma-anfall.

Min mor försökte med alla medel hitta något sätt att få mig att må bättre. Mirakulöst nog hittade vi en kines som bodde i min hemmastad och jobbade som läkare med hjälp av ackupunktur. Han var välpåläst på vilka nervpunkter på kroppen som kunde stimulera immunförsvaret och därmed hämma min sjukdom. Mina egna upplevelser dementerade alla rykten om att det skulle vara ännu ett ett hockus-pokus-medicin-metod – det fungerade verkligen och jag kunde så småningom sluta använda min inhalator och röra mig fritt utan risk för andningsbesvär. Enda hake var att behandlingarna kostade enorma summor pengar som vi inte hade råd med, vilket fick min mor att slita ihjäl och jobba i dubbla skift som frisör. Jag diggar verkligen henne och hennes otroliga styrka att kunna kämpa framåt trots motgångar.

Nu undrar ni säkert lösningen till mitt hälsoproblem skulle ju kunna ha varit att flytta till ett nytt hus?
Visst, men tänk på att det här är Ukraina. Så fungerar det att tänka i ett modernt land som Sverige, men i Ukraina blir det istället en bister verklighet. Ett land som än idag domineras av mutor, lögner och skandaler. Ett land med moralpanik av gigantiska proportioner.

Min mor försökte stenhårt att finna olika sätt att få mig att bli frisk, men förgäves. Vi gjorde konstiga saker och jag var även inlagd på expirement-sjukhus i Kiev i flera omgångar för att få testa nya läkemedel mot astma. Medicinen fungerade inte så bra.

Nu måste ni inse vilka minnen och upplevelser finns kvar från mitt barndom. Minnen som jag tvingas att gå tillbaka varje gång jag besöker mitt hemland.

Så den tråkiga historien fick en hoppfull upplösning då vi flyttade till Sverige, detta då jag var i tonårs-perioden (jag var 14 år gammal). Efter ett par månaders vistelsen i den svenska bacil- och mögelfria miljön vaknade min kropp till liv. Från att ha varit kortast i klassen med mörka ringar runt ögonen började jag växa och se piggare ut. Jag mådde bättre och min astma började bli mer och mer avlägsen. I gymnasiet kunde jag några år senare springa 3000m-löpning på 2:a plats i klassen trots att jag aldrig någonsin tränat någon sport i hela mitt liv.

Idag har jag ett hobby och passion för dans som jag är enormt tacksam för. Jag tror anledningen är att jag kunnat avancera och bli en gyminstruktör är delvis för att jag lär in mig visuellt. Jag påverkas starkt av visuella sinnesintryck. Ni som har läst mitt förra inlägg hur jag instruerar förstår kanske nu varför jag är så noga med ljussättning.

Visuella intryck från Ukraina-besöket har påverkat mig minst sagt. Jag spenderade de första dagarna i huvudstaden Kiev, utrustad med en Sony-systemkamera för att försöka få bättre minnen av den fina staden. Kamera är ett fantastiskt verktyg särskilt om man älskar bild som konst. Efter vistelsen i Kiev, besökte jag en liten by med bara ett par tusen invånare. Och det är där majoriten av mammas släkt kommer ifrån.

Att besöka det riktiga landet var verkligen som att resa 20 år tillbaka i tiden, fascinerande för den som aldrig varit där förut, Sovjet är ju så coolt, skulle nog många av mina vänner säga. För mig var det dock en emotionell resa tillbaka i tiden, tillbaka till min barndom, allt jag fick uppleva och allt jag föträngt för ett annat liv i Sverige.

En vecka innan mitt besök gjorde min mor en restur till södra delen av Ukraina och min hemmastad, för att få träffa sina gamla vänner, sitt gamla jobb och grannarna vi bodde med och umgicks. Hon möttes av en ganska deprimerad syn där människorna bodde på samma sätt de gjorde det för 20 år sen och istället befann sig i jobbigare situation, desto fattigare med ännu mindre hopp om framtiden. Hon berörde mig med sin berättelse, det är som om jag var där med henne och såg allt hon såg och kände – en kuslig känsla.

Vi åt ukrainsk mat, drack ukrainskt vatten, andades ukrainsk luft full av märkligt damm som inte finns i Sverige. Mina visuella sinnesitryck blandades med de övriga känslorna och tillsammans med insikterna om den bistra ukrainska sanningen tvingade mig i en form av emotionell trans. Det är som om jag drömde mig tillbaka till livet jag lämnat bakom mig. Livet fullt av lidande, fattigdom och ytliga kalla ryska/ukrainska mentaliteten. En värld som jag nästan glömt bort att den fanns.

Det är oerhört fascinerade att få ett helikopterperspektiv över sitt liv och för ett ögonblick få se objektivt på livets tillgångar som man har fått.
Jag tror det är alldeles för lätt att bli en perfektionist och fokusera endast på motgångar istället för allt det fina som man får ta del av. Är detta ett lyxproblem? Att ständigt vara missnöjd med sitt tillvaro? Att längta till bättre? När vet man då att man har det bra? Måste man skapa kontraster för att inse det riktiga värdet?

Det finns ingen medelklass i Ukraina, man är antingen en extremt fattig betydelselös person eller en enormt rik, tjockhudad, korumperad affärsman utan något som helst samvete. Högmoral – glöm det! Här gäller det att överleva, den som inte duger, svag eller kan anpassa sig får sina dagar räknade.

I Ukraina har livet ett annat spel, den rika överklassen har en skev människosyn och anvädning av rättsystemet. Innan jag lämnade Kiev, hade jag bokat upp ett affärsmöte för att diskutera mina idéer med folk som delade min tekniska expertis. De tydligjorde för mig, att i Ukraina är du en nolla tills du bevisat motsatsen. Förtroendet som är grunden för alla affärer har blivit missbrukat så många gånger så att folket helt tappat den mänskliga tilltron, tvingas leva i en konstant paranoia och måste ifrågesätta allt och alla. Du kommer alltid att mötas av nedvärderande blickar “Och vem är DU?”, “Varför kom DU hit?”, “Vad har DU att komma med?”, “Varför tror DU att du är unik?”.
Orkar man inte övertyga sina blivande affärpartner om förtroendet, går det alltid att öppna upp sin feta plånbok och visa vem som är the cash king. Allt går att köpa, även sin karriär, en chefsposition på ett statligt verk eller företag.

Jag skulle vilja hävda att Ukraina är ett ofantligt korrumperat land med minimal respekt för mänskliga grundvärderingar. Matpriser i landet ligger på nivåer med Sverige medan snittlön för en arbetande person ligger på 3000 SEK i månaden. Hela systemet är vidöppen för alternativa inkomstkällor med hjälp av korruption och mutor. Lagsystemet genomsökas av lustikurrar på kryphål och feltolkningar, i hopp om att finna svagheter och omsätta dem snabbt ekonomiskt. I Kiev fanns det poliser i nästan varje större korsning väntande på någon idiot åker fast för sin laglöshet, som eventuellt börjar bråka och sluter upp med polisen med en muta. Glöm alla trafikregler, fina vägar, skyltar och trafik-heder, de är inte skapade för en effektiv och säker kommunikation utan ytterligare är ett sätt att lura någon på pengar. Det finns en trafiklag om obligatoriskt bilbälte, men i princip alla struntar i den. Kanske känner dem sig macho och tillfreds genom att ta på sig större risker.

Det ni antagligen inte visste om Ukraina att det är landet i Europa som har flest lyxbilar och antagligen flest bilar i trafiken tillverkade under Soviet-regimen. Detta har jag själv skådat genom att färdas genom Kiev och notera feta svartfärgade BMW:er med nertonade rutor på alla sidor. Det finns t o m desperata människor som har skuldbelånat sina liv med omöjliga billån för att kunna visa upp sig. Lyxbil = status!

I Sverige har vi en ganska hög tilltro till staten och lagar, då vi anser att vi bor i ett civiliserat land med en hög levnadsstandard. Jag är ledsen över att jag förmodligen aldrig kommer att kunna säga så om Ukraina, detta gör mig riktigt sorgsen. Jag vill ju kunna vara stolt över mitt ursprung, men tvingas istället att undvika prata om ämnet.

Hur bygger man upp ett bra rättssystem i ett land med samhällets mentalitet inställd på att mygla, vara falsk, respektlös och egoistisk. Hela det politiska skådespelet och instabilitet som världen skådar i Ukraina används som en fasad för uppgörelse inom den rika överklassen, som är ofta sponsrade av oligarker och andra subklasser i samhället med en tragisk människonsyn.
Jag är faktiskt glad att jag har fått möjligheten att lämna mitt hemland, kunnat förtränga all kaos och moralpanik. Hur konstigt och sorgligt det än kan låta.

Kom ihåg att uppskatta saker runt omkring dig, du har ett fantastiskt liv, det gäller bara att urskilja nyanserna som ditt liv präglas av. Hitta och ta vara på dem.

Fler foton från Ukrainbesöket har jag lagt upp på mitt Flickr-konto.

Det är verkligen praktiskt på många sätt att intruera på gymmet i ett team. När som helst kan vi välja att byta vem som leder låtarna och peppa den andra personen. Vi avlastar varandra genom att den ene står bredvid och skuggar personen där framme. Vi fördelar ansträngsnivån istället på oss båda och på så sätt maximerar utmaningen för våra deltagare. Den här gången körde Rebecca järnet första halvan av programmet och jag tog efter vid återhämtningslåten och house-delen.

Vi bestämde oss att mixa in lite gammalt material på nytt, eftersom våra deltagare inte kört äldre program. Rebecca körde Jive-delen ur BodyJam 48 som återger känslan av “Show Jazz” a la Broadway och är otroligt tuff konditionsmässigt. Själv har jag dansat alla program från BodyJam 37-53 och fortfarande mindes alla extra steg som fanns kvar att lägga på i koreografin, som Rebecca utelämnade för den här gången. Stegen som är extra är mera konditionsutmaning och de ska vi lägga på den här veckan.

En extra kul grej som vi kan göra på våra klasser är att jag kunde kliva ner på golvet och ställa mig bland deltagare och dansa hela Jive-delen på höger fot. Utmanande för min hjärna, javisst, då vi är vana göra allt på vänster fot, men bra träning och egentligen inte konstigare än att köra diagonaler på en dansskola.
Jag gillar möjligheten att kliva ner (lite symbolikst också) från scenen och röra mig bland deltagare och givetvis kunna ge all min energi. Mitt motto är inte växa iväg i instruktörsrollen från mina dansvänner utan kunna hitta rätt nivå och känna mig lika med dem. Hur ska jag annars förstå och förbättra vad de upplever?

Jag kände till koreografin för BodyJam 48:a och kunde fokusera alla mina sinnen till att ha roligt och bidra till en god stämning. Hur skoj är inte det på en skala att kunna även dansa bredvid självaste platschefen Linda, som nyss anlänt från sin semester och blev fullständig berusad av alla endorfinbomber som jag och Rebecca levererade under klassen. Nä, jag kan inte säga direkt att vi har latat oss under sommaren.

Rebecca lekte verkligen med jive-koreografin, hon överraskar mig gång på gång med sina kreativa metoder att lära ut dans-steg, det märks att hon är en danspedagog och jag lär mig nya saker från henne. Jive-delen kändes superskoj och hon körde det med den rätta stilen – lite showigt, lekfullt, likt en teaterskådis, som en riktig proffs med andra ord. Det syns rakt igenom hur mycket Rebecca älskar att undervisa i konceptet. Inte nog med att vi fick låtsas vara med i en musikal, Rebecca tvingade oss att även sjunga till låten. Vi var helt i extas och cimbaler i musiken överröstades med jämna mellanrum med våra överlyckliga wohooo/woheej-rop.

Efter att den andra andningen hade kickat in var det dags för mig att ta över instruerande och växla över till återhämtningslåten. Jag diggar verkligen tänket bakom uppbyggnaden av hela klassen: uppvärmning, uppmjukning, en kort koreografi, en annan längre koreografi, återhämtning, en längre koreografi och nedvarvning. Återhämtningen brukar vid det här laget kännas efterlängtad, särskilt med tanke på att vi hade stått i maxpulsat till jive.

Under återhätmingen och nedvärvningen försöker jag vara noga med detaljer som kan bidra till den rätta stämningen i salen och astränger mig att ta hänsyn till olika faktorer som kan plocka fram just den rätta känslan. Jag brukar t.ex. släcka ner i salen, skruva ner musikvolymen lite och blir lugnare i rösten. Och jag måste säga, jag är rätt nöjd. Jag har sett en del av instruktörer som både ignorerat musikvolymen och struntat i belysningen i rummet. Små saker som tillsammans kan göra en stor skillnad över hur hela klassen upplevs.

Musiken som vi varvade ner till den gången var låten Russian Roulette – Global Nation feat. Simone F – en underbar låt, perfekt för återhämtning.

Efter att ha dippat ner till vilopulsnivå var det åter dags att spränga taket med sköna house moves från BodyJam 53. Jag vet inte hur Gandalf (programansvarig) och hans gäng bär sig åt, men det är alltid bra variation på house-musiken och därmed blir svårt att tröttna på. Det enda som brukar finns kvar är den studsiga, up-beat-tempo som bara inte kan få mig att stå still. Koreografin är lite konstig måste jag erkänna, men när man väl tagit sig till final-låten sitter allting perfekt och vi kunde verkligen dansa som tokar. Jag gillar speciellt delen där man hoppar upp och vrider med båda armar, landar, sjunker ner och slår ner i golvet med båda nävar. Här får man verkligen chans att avreagera och få ut all sin ihopsamlade frustration. Funkar extra bra på mig då jag sitter hela dagar på kontoret framför en dator och brottas med konstiga problemlösningar. Javisst, mitt alter-ego på gymmet får totalutlopp, särskilt när finallåten är så grym artist som Swedish House Maffia med How Soon Is Now. Ett roligt trick i låten är dippen i låten, då musiken tystnar och Gandalf försöker förvirra folk på DVD “Is that the end?”. Det fungerar bara första gången, nästan gång blir det uppenbart och töntigt, haha. Undrar vad de andra BodyJam-instrutkörer hittar på att säga här.

Återigen använder jag lamporna i rummet för att åteskapa en känsla av den riktiga dansgolvet ute en lördagkväll. Den här gången, åkte volymen upp så högt det bara gick och ljuset dimmades ner. Ååååh vad jag önskade att vi hade en discokula med några färg-spottar. Men undrar samtidigt om det är nödvändigt när vi är så bortskämda med ett ovanligt högt deltagarantal trots sommaren samt folk som orkar åka långa avstånd (Eskilstuna till Södertälje) för att vara med på vår dansklass. Respekt!

Slutligen, en liten rolig grej som jag tycker om att göra på slutet, som Åsa Fornander brukar göra på sina klasser (tack för inspirationen Åsa), är att slänga av sig mic:en på slutet, vråla högt ut tills jag nästan tappar rösten “5 6 7 GO” och bara ge 300% på de sista varven. Visste ni förresten att det går köra ett extra varv på slutet av final-låten i BodyJam 53? Ajabaja att göra så med koreografin men alla kan väl “råka” glömma bort sig ibland.

I nästa blogginlägg: Åsa Fornader har äntligen skrivit om sina BodyJam-invasioner på Manhattan i NYC och dessutom avslöjat sina favoritreleaser. Jag återkommer om mina favoriter, men vore kul att höra vad ni andra har för favoriter.

Åsa Eriksson håller på att plugga på det kommande programmet (release 54) som kommer att köras på SuperSaturday och det är adjös med extrasteg (+) i korergafin, till förmån av ett helt nytt förenklad danskoncept Sh’Bam. Osäkert dock om den dyker upp i Sverige, eftersom vi ligger över snittet när det gäller att plocka upp koreografin.

Last saturday we’ve danced an old dance aerobics routine. While others were laying on the beach, we gathered in a beatiful white studio at WorldClass Nybroplan. Fortunately it was raining all the weekend in Stockholm so we didn’t bother missing a few sun hours.

We were dancing two classes this afternoon:
First one with Louise Stapel (Lollo) – dance aerobics.
And second one with Eroll Dobreva (Eloli) – house.

Louise’s dance session was requested due to an earlier youtube recording of the dance to Britney Spears – 1 2 3. I still get amazed of what Internet can do nowadays. I mean, this is truly one of the best examples of using the internet. What you share here becomes public and persistent i.e. can be discovered, associated, remastered, improved and experienced over and over again.

Britney Spears coreography – January 2010

As I previously have danced Louise’s Britney Spears choreography, I was able to relax and enjoy the atmosphere of the event by studying peoples reaction, Louise’s instructing, her coaching and play with the class.

Britney Spears coreography revisited – July 2010

Being an instructor puts your different shoes, places you in the frontline, forces you to work hard, makes you inventing feel-good moves and expects you to put everything together to the right music, in order to get that right feeling. Who said it was easy task, especially when dealing with a large group of skilled and groove hungry dance animals? This might get you a little crazy causing you to become a perfection hunter.

A couple of questions hit me after the class:

- what makes people co-work in the group?
- when is this so called “fitness magic” occur?
- what will I keep in my memories from this moment?

Les Mills has a special word – a coaching goal – Fitness Magic and I think this is exactly what Louise’s classes are about. Training with focus on the quality and fun together.

It’s all about noticing other people and working closer, as a single entity – as a group.

Now, let’s look at what our wonderful instructor Louise have actually shared with us, during the dance session. Look at the photos and faces of the same person. It’s amazing to notice how many expressions and moments can be captured in the photo.

I think images reveals many qualities of a persons work. Honestly, how many people do you know that can be happy and angry and yelling and coaching and amazed and wondered and funny at the same time?

Not many ha?

Oh wait I forgot the movies and theaters? Right, where people are completely isolated inside their role bubble, hiding their real personality behind a manuscript? Is it really a genuity?
Can it simply be the excellence of being an artist, promoting an alternative personality, building up a personal trademark, creating the fan club and eventually making money of it?

Well, I’d rather prefer simplicity and genuinity (yes I am not alone to invent this word).

I believe genuinity is a part of a star quality – to be able to share everything with your participants including your own misstakes, without any regret.
We tend to push ourselves too often into the perfection trap, focusing on our misstakes and forgetting about all the good stuff that we create.

Just reflect on How much do you value the ability of being genuine?

Showing off a perfection will get me wonder: What’s wrong with that person? Since nobody is perfect, something must be wrong and I just can’t find what it is.

So even if you didn’t nail your coreography perfectly (like their do on So you think you can dance), it doesn’t matter. What you have accomplished will matter, much more. In the end of the day it’s what people will remember of you – your genuinly shared work and memories of those magic moments you’ve spent together on a rainy day.

Enjoy my movies from the dance classes. This time, I’ve tried to capture the essence of the moment rather then focusing on the coreography. Hope you like it.

Eroll’s house coreography – Eroll: you are awesome, man!

Track list from Eroll’s house class
Sebo K – Spirits (drum version)
Young August – common lose
Manoo – Kodjo
Jerome sydenham – koko
Boddhi satva – Punch Koko (ancestral remix)
Masters at work – Shake dat booty
Model 500 – starlight (original mix)
Kerri Chandler – Coro
Ralf Gum – All this love for you (spoken mix)
Iz & Diz – Mouth
Mike Dunn – This here is house music
Mr.V – Circle track
Karizma – All teched out (pt 2)

Try to capture the moments folks and make sure to memorize them.

Update: Unfortunately I had to remove some photo URLs due to disagreement with Johan Rosén on the copyright issue. I chose to replace photos with my owns even though it’s not illegal to link tome someones photos. Word of advice: try to use your own photos as often as possible and remember to inform readers about the copyright of your images.

Åsa Fornander fortsätter att rapportera om sin träning och karriär i New York, tipsar ny bra musik och ställer en fråga vilken musik som inspirerar och jag tycker Robyns musik och grymma remixar av hennes senaste platta är helt klart värda att ha med i sitt träningspass. Louise Stapel skrivit hur mycket musik från Michael Jackson inspirerat henne och jag kan inte låta bli lite nostalgisk.

Jessica Clarén har äntligen kommit igång och börjat blogga hos svenska Fitness Magazine och spontant kommit med en del insiktsfulla inlägg, sånt gillar jag och rekommenderar varmt. Ta en stund, läs och reflektera.

Jessica delar även med sig sina synpunkter om träningskonceptet från Patricia Moreno från New York. Jag av något underlig anledning tänker genast på Misty Tripolis klass som hon presenterade på Nike-konventet för ett par år sedan. Hennes koncept är udda, nytänkande och befriande på något sätt. Minns ni?


En tankeställare: varför är det så vanligt att amerikanska koncept blir ibland överdrivna så att de nästan kan uppfattas som ett sekt? Är det andel använda motivationsord som tenderar divergera i ren hjärntvätt som gör det? Skulle vilja få höra era sypunkter.

Per Markussen har också kommit med sitt gästbloggande hos Fitness Magazine och berättar om sina träningsresor utomlands samt tipsar hur man smugglar förbi saker i säkerhetskontrollen.

Jag håller igång min träning och i torsdags skulle jag rockat med Rebecca Blomstrand, mina instruktörskollegor från WorldClass, inbitna Jam-fans från Eskilstuna och våra fantastiksa Södertälje-bor på ett BodyJam 53-pass. Rebecca var helt slut efter veckans jobb så jag fick köra solo och deltagarna gav järnet trots extra svåra steg som jag lagt på – maximal utmaning för klassen – det är Södertäljes motto. Nästa vecka börjar vi blanda in äldre koreografier, så att våra deltagare får njuta av sina favoriter.

I helgen ska jag med på ett dansevent ordnat av Louise Stapel på WorldClass Nybroplan lördag 24-07-2010. Dance aerobics á la Britney Spears utlovades samt en gästad House-klass. House är min absoluta dansfavorit vilket jag inte vill missa.
Jag ska ta med min system- och video-kamera och lägger så klart upp allt jag fångar upp på min Youtube och min Flickr så fort jag hunnit redigera och konvertera.

Favorit i repris som vi ska köra i helgen

Veckans kanske roligaste nyhet är att jag äntligen kommit med min hälsoblogg, ett mål som jag gått och burit på i över tre år.

Hoppas ni fortsätter att njuta av solen, bad och träning.

BodyJam54 cover

1. Jump (Jump Smokers Remix) – Flo Rida (Feat. Nelly Furtado)

2. Make My Heart – Toni Braxton

3. Cantina – Starkillers

4. Natural Born Hustler feat. Pitbull – Crookers

5. Bombtrack – GhostHunter

6. Objection (Tango) – Shakira

7. Whole Lotta Love – Amber Luck

8. Girlfriend (Pied Piper Remix) – B2K

9. Everybody’s Free (2009 Rework) – Global Deejays feat. Rozalla

10. Cooler Couleur feat. Yelle – Crookers

11. I Will Be Here – DJ Lotus

12. Put It In A Love Song – Alicia Keys featuring Beyoncé Knowles

Shut up and let me enjoy it in my way. I want to master the program I love and I don’t mind to listen to it hundreds of times – that’s the way I am,

Me after last thursday BodyJam 53 class