Torsdagens BodyJam-klass (förra veckan) höll nästan på att inte bli av. Just denna dag då jag lyckas få med två glada danskompisar från Stockholm att följa med och gästa min dansklass i Södertälje. Halvvägs till Södertälje börja det ösregna översvämmande mängder av vatten. Vi fick rulla fram i 30 km/h nästan hela vägen till Södertälje och till klassen 5 minuter innan start. Så det blev att byta kläder i raketfart och snabbt hoppa upp på scen, där min fantastika instruktörkollega Rebecca redan hunnit börja upp med första låten – Wild & Raw – Fedde le Grand feat. The Stereo MC’s.

Det är verkligen praktiskt på många sätt att intruera på gymmet i ett team. När som helst kan vi välja att byta vem som leder låtarna och peppa den andra personen. Vi avlastar varandra genom att den ene står bredvid och skuggar personen där framme. Vi fördelar ansträngsnivån istället på oss båda och på så sätt maximerar utmaningen för våra deltagare. Den här gången körde Rebecca järnet första halvan av programmet och jag tog efter vid återhämtningslåten och house-delen.
Vladi, Rebecca och Yelda - release av BodyJam 53 - Södertälje 2010-06-17

Vi bestämde oss att mixa in lite gammalt material på nytt, eftersom våra deltagare inte kört äldre program. Rebecca körde Jive-delen ur BodyJam 48 som återger känslan av “Show Jazz” a la Broadway och är otroligt tuff konditionsmässigt. Själv har jag dansat alla program från BodyJam 37-53 och fortfarande mindes alla extra steg som fanns kvar att lägga på i koreografin, som Rebecca utelämnade för den här gången. Stegen som är extra är mera konditionsutmaning och de ska vi lägga på den här veckan.

En extra kul grej som vi kan göra på våra klasser är att jag kunde kliva ner på golvet och ställa mig bland deltagare och dansa hela Jive-delen på höger fot. Utmanande för min hjärna, javisst, då vi är vana göra allt på vänster fot, men bra träning och egentligen inte konstigare än att köra diagonaler på en dansskola.
Jag gillar möjligheten att kliva ner (lite symbolikst också) från scenen och röra mig bland deltagare och givetvis kunna ge all min energi. Mitt motto är inte växa iväg i instruktörsrollen från mina dansvänner utan kunna hitta rätt nivå och känna mig lika med dem. Hur ska jag annars förstå och förbättra vad de upplever?

Jag kände till koreografin för BodyJam 48:a och kunde fokusera alla mina sinnen till att ha roligt och bidra till en god stämning. Hur skoj är inte det på en skala att kunna även dansa bredvid självaste platschefen Linda, som nyss anlänt från sin semester och blev fullständig berusad av alla endorfinbomber som jag och Rebecca levererade under klassen. Nä, jag kan inte säga direkt att vi har latat oss under sommaren.

Rebecca lekte verkligen med jive-koreografin, hon överraskar mig gång på gång med sina kreativa metoder att lära ut dans-steg, det märks att hon är en danspedagog och jag lär mig nya saker från henne. Jive-delen kändes superskoj och hon körde det med den rätta stilen – lite showigt, lekfullt, likt en teaterskådis, som en riktig proffs med andra ord. Det syns rakt igenom hur mycket Rebecca älskar att undervisa i konceptet. Inte nog med att vi fick låtsas vara med i en musikal, Rebecca tvingade oss att även sjunga till låten. Vi var helt i extas och cimbaler i musiken överröstades med jämna mellanrum med våra överlyckliga wohooo/woheej-rop.

Efter att den andra andningen hade kickat in var det dags för mig att ta över instruerande och växla över till återhämtningslåten. Jag diggar verkligen tänket bakom uppbyggnaden av hela klassen: uppvärmning, uppmjukning, en kort koreografi, en annan längre koreografi, återhämtning, en längre koreografi och nedvarvning. Återhämtningen brukar vid det här laget kännas efterlängtad, särskilt med tanke på att vi hade stått i maxpulsat till jive.

Under återhätmingen och nedvärvningen försöker jag vara noga med detaljer som kan bidra till den rätta stämningen i salen och astränger mig att ta hänsyn till olika faktorer som kan plocka fram just den rätta känslan. Jag brukar t.ex. släcka ner i salen, skruva ner musikvolymen lite och blir lugnare i rösten. Och jag måste säga, jag är rätt nöjd. Jag har sett en del av instruktörer som både ignorerat musikvolymen och struntat i belysningen i rummet. Små saker som tillsammans kan göra en stor skillnad över hur hela klassen upplevs.

Musiken som vi varvade ner till den gången var låten Russian Roulette – Global Nation feat. Simone F – en underbar låt, perfekt för återhämtning.

Vladi kör solo - release av BodyJam 53 - Södertälje - 2010-06-17Efter att ha dippat ner till vilopulsnivå var det åter dags att spränga taket med sköna house moves från BodyJam 53. Jag vet inte hur Gandalf (programansvarig) och hans gäng bär sig åt, men det är alltid bra variation på house-musiken och därmed blir svårt att tröttna på. Det enda som brukar finns kvar är den studsiga, up-beat-tempo som bara inte kan få mig att stå still. Koreografin är lite konstig måste jag erkänna, men när man väl tagit sig till final-låten sitter allting perfekt och vi kunde verkligen dansa som tokar. Jag gillar speciellt delen där man hoppar upp och vrider med båda armar, landar, sjunker ner och slår ner i golvet med båda nävar. Här får man verkligen chans att avreagera och få ut all sin ihopsamlade frustration. Funkar extra bra på mig då jag sitter hela dagar på kontoret framför en dator och brottas med konstiga problemlösningar. Javisst, mitt alter-ego på gymmet får totalutlopp, särskilt när finallåten är så grym artist som Swedish House Maffia med How Soon Is Now. Ett roligt trick i låten är dippen i låten, då musiken tystnar och Gandalf försöker förvirra folk på DVD “Is that the end?”. Det fungerar bara första gången, nästan gång blir det uppenbart och töntigt, haha. Undrar vad de andra BodyJam-instrutkörer hittar på att säga här.

Återigen använder jag lamporna i rummet för att åteskapa en känsla av den riktiga dansgolvet ute en lördagkväll. Den här gången, åkte volymen upp så högt det bara gick och ljuset dimmades ner. Ååååh vad jag önskade att vi hade en discokula med några färg-spottar. Men undrar samtidigt om det är nödvändigt när vi är så bortskämda med ett ovanligt högt deltagarantal trots sommaren samt folk som orkar åka långa avstånd (Eskilstuna till Södertälje) för att vara med på vår dansklass. Respekt!

Slutligen, en liten rolig grej som jag tycker om att göra på slutet, som Åsa Fornander brukar göra på sina klasser (tack för inspirationen Åsa), är att slänga av sig mic:en på slutet, vråla högt ut tills jag nästan tappar rösten “5 6 7 GO” och bara ge 300% på de sista varven. Visste ni förresten att det går köra ett extra varv på slutet av final-låten i BodyJam 53? Ajabaja att göra så med koreografin men alla kan väl “råka” glömma bort sig ibland.😀

Vladi på Louise Summer Dance 2010 - 2010-07-24
I nästa blogginlägg: Åsa Fornader har äntligen skrivit om sina BodyJam-invasioner på Manhattan i NYC och dessutom avslöjat sina favoritreleaser. Jag återkommer om mina favoriter, men vore kul att höra vad ni andra har för favoriter.

Åsa Eriksson håller på att plugga på det kommande programmet (release 54) som kommer att köras på SuperSaturday och det är adjös med extrasteg (+) i korergafin, till förmån av ett helt nytt förenklad danskoncept Sh’Bam. Osäkert dock om den dyker upp i Sverige, eftersom vi ligger över snittet när det gäller att plocka upp koreografin.

Comments
  1. Åsa says:

    Underbara Vladi du måste rycka med mig på lite dans. Tack för härlig inspiration på din fina blogg. Och välkommen till bloggträsket.😉
    Kramar

    • bogodist says:

      Självklart, ska iväg till Ukraina en sväng, tillbaka den 18:e, sen får du gärna följa med en valfri torsdag till Södertälje. Bilar ner dit, så det kan bli en kul utflykt.

      Tack, gillar träsket, tar dock en del tid att skriva bra.
      Kram

  2. […] Becca och Vladi för att  ni ännu en gång visat att WorldClass Södertälje […]

  3. […] för att jag lär in mig visuellt. Jag påverkas starkt av visuella sinnesintryck. Ni som har läst mitt förra inlägg hur jag instruerar förstår kanske nu varför jag är så noga med […]