En vecka i Ukraina

Posted: August 25, 2010 in Misc
Tags: , ,

Jag vill dela med mig lite upplevelser som jag nyss gått igenom. Vissa saker ha varit tunga för mig att hantera efter hemkosten från Ukraina. Det kändes nästa som om jag befann mig i någon form av emotionell trans.

Trip to Ukraine - overview of Kiev

Jag har varit i Ukraina i en vecka för att besöka min semestrande familj (mamma och lilleborsa) samt träffa resten av släkten som jag aldrig träffat förut. Ukraina är mitt hemland, där jag föddes och levde i 14 år.

Livet i Ukraina är ganska extremt på många olika sätt. Månader innan min resa hann jag se reprisen av dokumentären “Världens modernaste land” som elegant beskriver det svenska undret, mentaliteten och det vi skämtsamt kallar för “hög standard”. Det var en bra utgångspunkt för en eventuell analys av samhällskillnader mellan Sverige och Ukraina.

När jag var liten var jag ofta sjuk, vilket ledde till kroniskt astma och allergi på bl.a. gammal damm och mögel. Vi bodde i ett fattigt område i ett hus, ovetande nog byggt på massa avfall. Avfall som så småningom bidrog till att mitt rum hade angripits av en mögelsvamp, vilket i sin tur gjorde mig sjuk. Min sjukdom var så pass allvarlig att det inte fanns några medeciner som fungerade på mig. Visst hade vi skaffat en inhalator, men den lindrade ju bara anfallen utan göra något åt själva sjukdomen. När jag var 8 år gammal fick jag dispans från idrott i skolan då jag inte ens klarade av att springa 100 meter utan att få ett svårt astma-anfall.

Kiev - Vladmir's mother happyMin mor försökte med alla medel hitta något sätt att få mig att må bättre. Mirakulöst nog hittade vi en kines som bodde i min hemmastad och jobbade som läkare med hjälp av ackupunktur. Han var välpåläst på vilka nervpunkter på kroppen som kunde stimulera immunförsvaret och därmed hämma min sjukdom. Mina egna upplevelser dementerade alla rykten om att det skulle vara ännu ett ett hockus-pokus-medicin-metod – det fungerade verkligen och jag kunde så småningom sluta använda min inhalator och röra mig fritt utan risk för andningsbesvär. Enda hake var att behandlingarna kostade enorma summor pengar som vi inte hade råd med, vilket fick min mor att slita ihjäl och jobba i dubbla skift som frisör. Jag diggar verkligen henne och hennes otroliga styrka att kunna kämpa framåt trots motgångar.

Nu undrar ni säkert lösningen till mitt hälsoproblem skulle ju kunna ha varit att flytta till ett nytt hus?
Visst, men tänk på att det här är Ukraina. Så fungerar det att tänka i ett modernt land som Sverige, men i Ukraina blir det istället en bister verklighet. Ett land som än idag domineras av mutor, lögner och skandaler. Ett land med moralpanik av gigantiska proportioner.

Min mor försökte stenhårt att finna olika sätt att få mig att bli frisk, men förgäves. Vi gjorde konstiga saker och jag var även inlagd på expirement-sjukhus i Kiev i flera omgångar för att få testa nya läkemedel mot astma. Medicinen fungerade inte så bra.

Nu måste ni inse vilka minnen och upplevelser finns kvar från mitt barndom. Minnen som jag tvingas att gå tillbaka varje gång jag besöker mitt hemland.

Så den tråkiga historien fick en hoppfull upplösning då vi flyttade till Sverige, detta då jag var i tonårs-perioden (jag var 14 år gammal). Efter ett par månaders vistelsen i den svenska bacil- och mögelfria miljön vaknade min kropp till liv. Från att ha varit kortast i klassen med mörka ringar runt ögonen började jag växa och se piggare ut. Jag mådde bättre och min astma började bli mer och mer avlägsen. I gymnasiet kunde jag några år senare springa 3000m-löpning på 2:a plats i klassen trots att jag aldrig någonsin tränat någon sport i hela mitt liv.

Idag har jag ett hobby och passion för dans som jag är enormt tacksam för. Jag tror anledningen är att jag kunnat avancera och bli en gyminstruktör är delvis för att jag lär in mig visuellt. Jag påverkas starkt av visuella sinnesintryck. Ni som har läst mitt förra inlägg hur jag instruerar förstår kanske nu varför jag är så noga med ljussättning.

Visuella intryck från Ukraina-besöket har påverkat mig minst sagt. Jag spenderade de första dagarna i huvudstaden Kiev, utrustad med en Sony-systemkamera för att försöka få bättre minnen av den fina staden. Kamera är ett fantastiskt verktyg särskilt om man älskar bild som konst. Efter vistelsen i Kiev, besökte jag en liten by med bara ett par tusen invånare. Och det är där majoriten av mammas släkt kommer ifrån.

Ukraine country sideUkraine country side - old carsUkraine country sideUkraine country side

Att besöka det riktiga landet var verkligen som att resa 20 år tillbaka i tiden, fascinerande för den som aldrig varit där förut, Sovjet är ju så coolt, skulle nog många av mina vänner säga. För mig var det dock en emotionell resa tillbaka i tiden, tillbaka till min barndom, allt jag fick uppleva och allt jag föträngt för ett annat liv i Sverige.

En vecka innan mitt besök gjorde min mor en restur till södra delen av Ukraina och min hemmastad, för att få träffa sina gamla vänner, sitt gamla jobb och grannarna vi bodde med och umgicks. Hon möttes av en ganska deprimerad syn där människorna bodde på samma sätt de gjorde det för 20 år sen och istället befann sig i jobbigare situation, desto fattigare med ännu mindre hopp om framtiden. Hon berörde mig med sin berättelse, det är som om jag var där med henne och såg allt hon såg och kände – en kuslig känsla.

Vi åt ukrainsk mat, drack ukrainskt vatten, andades ukrainsk luft full av märkligt damm som inte finns i Sverige. Mina visuella sinnesitryck blandades med de övriga känslorna och tillsammans med insikterna om den bistra ukrainska sanningen tvingade mig i en form av emotionell trans. Det är som om jag drömde mig tillbaka till livet jag lämnat bakom mig. Livet fullt av lidande, fattigdom och ytliga kalla ryska/ukrainska mentaliteten. En värld som jag nästan glömt bort att den fanns.

Det är oerhört fascinerade att få ett helikopterperspektiv över sitt liv och för ett ögonblick få se objektivt på livets tillgångar som man har fått.
Jag tror det är alldeles för lätt att bli en perfektionist och fokusera endast på motgångar istället för allt det fina som man får ta del av. Är detta ett lyxproblem? Att ständigt vara missnöjd med sitt tillvaro? Att längta till bättre? När vet man då att man har det bra? Måste man skapa kontraster för att inse det riktiga värdet?

Det finns ingen medelklass i Ukraina, man är antingen en extremt fattig betydelselös person eller en enormt rik, tjockhudad, korumperad affärsman utan något som helst samvete. Högmoral – glöm det! Här gäller det att överleva, den som inte duger, svag eller kan anpassa sig får sina dagar räknade.

I Ukraina har livet ett annat spel, den rika överklassen har en skev människosyn och anvädning av rättsystemet. Innan jag lämnade Kiev, hade jag bokat upp ett affärsmöte för att diskutera mina idéer med folk som delade min tekniska expertis. De tydligjorde för mig, att i Ukraina är du en nolla tills du bevisat motsatsen. Förtroendet som är grunden för alla affärer har blivit missbrukat så många gånger så att folket helt tappat den mänskliga tilltron, tvingas leva i en konstant paranoia och måste ifrågesätta allt och alla. Du kommer alltid att mötas av nedvärderande blickar “Och vem är DU?”, “Varför kom DU hit?”, “Vad har DU att komma med?”, “Varför tror DU att du är unik?”.
Orkar man inte övertyga sina blivande affärpartner om förtroendet, går det alltid att öppna upp sin feta plånbok och visa vem som är the cash king. Allt går att köpa, även sin karriär, en chefsposition på ett statligt verk eller företag.

Jag skulle vilja hävda att Ukraina är ett ofantligt korrumperat land med minimal respekt för mänskliga grundvärderingar. Matpriser i landet ligger på nivåer med Sverige medan snittlön för en arbetande person ligger på 3000 SEK i månaden. Hela systemet är vidöppen för alternativa inkomstkällor med hjälp av korruption och mutor. Lagsystemet genomsökas av lustikurrar på kryphål och feltolkningar, i hopp om att finna svagheter och omsätta dem snabbt ekonomiskt. I Kiev fanns det poliser i nästan varje större korsning väntande på någon idiot åker fast för sin laglöshet, som eventuellt börjar bråka och sluter upp med polisen med en muta. Glöm alla trafikregler, fina vägar, skyltar och trafik-heder, de är inte skapade för en effektiv och säker kommunikation utan ytterligare är ett sätt att lura någon på pengar. Det finns en trafiklag om obligatoriskt bilbälte, men i princip alla struntar i den. Kanske känner dem sig macho och tillfreds genom att ta på sig större risker.

Kiev and expensive carsDet ni antagligen inte visste om Ukraina att det är landet i Europa som har flest lyxbilar och antagligen flest bilar i trafiken tillverkade under Soviet-regimen. Detta har jag själv skådat genom att färdas genom Kiev och notera feta svartfärgade BMW:er med nertonade rutor på alla sidor. Det finns t o m desperata människor som har skuldbelånat sina liv med omöjliga billån för att kunna visa upp sig. Lyxbil = status!

I Sverige har vi en ganska hög tilltro till staten och lagar, då vi anser att vi bor i ett civiliserat land med en hög levnadsstandard. Jag är ledsen över att jag förmodligen aldrig kommer att kunna säga så om Ukraina, detta gör mig riktigt sorgsen. Jag vill ju kunna vara stolt över mitt ursprung, men tvingas istället att undvika prata om ämnet.

Hur bygger man upp ett bra rättssystem i ett land med samhällets mentalitet inställd på att mygla, vara falsk, respektlös och egoistisk. Hela det politiska skådespelet och instabilitet som världen skådar i Ukraina används som en fasad för uppgörelse inom den rika överklassen, som är ofta sponsrade av oligarker och andra subklasser i samhället med en tragisk människonsyn.
Jag är faktiskt glad att jag har fått möjligheten att lämna mitt hemland, kunnat förtränga all kaos och moralpanik. Hur konstigt och sorgligt det än kan låta.

Kom ihåg att uppskatta saker runt omkring dig, du har ett fantastiskt liv, det gäller bara att urskilja nyanserna som ditt liv präglas av. Hitta och ta vara på dem.

Fler foton från Ukrainbesöket har jag lagt upp på mitt Flickr-konto.
Ukranian bacon with mostly fat

Comments
  1. Oscar says:

    Hej!

    Råkade snubbla in på den här bloggen när jag sökte runt. Intressant att se dina reflektioner över livet i Ukraina. Jag bor själv i Ukraina sedan ett par år tillbaka, och som du säger; mentaliteten, livet och allt skiljer sig mycket från Sverige!

    /Oscar

    • bogodist says:

      @Oscar: härligt att se att man inte ensam att tycka det är faktiskt speciellt att leva i Ukraina. Ett par år låter som du har hunnit anpassa dig och lära in kulturen. Det är tufft annorlunda med inte omöjligt att lära sig eller? Vad gör du när du längtar?

  2. Åsa says:

    Vladimir du är helt underbar. Tack för ett mycket tänkvärt och bra skrivet inlägg. Som du skriver väldigt sorligt men jag är glad att du kom till Sverige och att jag fick lära känna den fina människa du är. Fler borde vara öppna och ärliga i de här fallen. Jag tror att många håller det inom sig som det verkar, tyvärr.

    Visst ses vi väl på Super Saturday?
    Kramar

    • bogodist says:

      @Åsa: tusen tack Åsa för alla fina varma ord, =)

      Saknat hemmet jättemycket. Det tog mig 3 dagar att bara landa rätt, mentalt. Och så var det så skönt att skriva något om saken och nu se att någon förstår.

      Nu tillbaka till det roliga, träning och hälsa. Resten ordnar sig. Fy fan vad jag har det bra.

      Kram

  3. lollo says:

    Du är fantastik! Otroligt bra skrivet, inspirerande. Fortsätt!!!!